Kungl. Akademiens ateljéstipendium gör det möjligt för mig att arbeta en period i Frankrike. Ateljén i Grez sur Loing är så pass stor att det går fint att måla fritt och i stort format. Hittar en fabrik strax söder om Paris som säljer konstmaterial och så kör jag igång.
Foto – När jag målar av ateljén i Grez sur Loing
Här målar jag Grubby in Grez – I väntan på Konstnärsnämden som handlar om konstnärligt ifrågasättande och vad som räknas som meningsfull konst. I Carl Larssons gamla ateljé går jag igenom samma tankar som de svenska konstnärerna vid slutet av 1800-talet. Jag känner igen mig i deras anteckningar från vistelsen i den lilla byn vid Fontainebleue. August Strindberg m.fl. hade tvivel på sitt konstnärsskap och väntade på erkännanden och stipendier för att kunna försörja sig. Detta får mig att reflektera, jag tvivlar, är det ens någon idé att måla?
Målningen IKEA – made in China handlar om vad som uppfattas som svenskt. Det första jag gjorde när jag kom till ateljén var att komplettera kök och sovrum med saker från närmaste IKEA. Här, mitt i Frankrike, möts jag av sverigebilder, blågula färger och svensk mat. Enkel, billig, trygg och snabb konsumtion. Men varifrån kommer produkterna? Läser man på etiketterna så tillverkas mycket i Kina. Målningen tar även upp frågor om design. Vad är nödvändigt av alla prylar som tillverkas? Vad gör ett objekt av plast meningsfullt, respektive betydelselöst? Jag tänker på alla plastsaker som säljs, spel, prydnadsföremål och alla meningslösa förpackningsdetaljer som bara slängs.
Foto – Ateljén i Grez sur Loing
Ateljévistelsen var produktiv. Jag gjorde kollage, experimenterade med träsnitt och målade på stora pappersark. En serie bilder av toaletter och många bilder på fåglar. I Grez sur Loing kunde jag knappt sova för alla duvor och kajor som kacklade utanför fönstret. En smått galen känsla som syns i bilderna. Nu längtar jag efter att få sova i ett isolerat rum, längtar efter tystnad och den får jag på ett hotell i Österrike. Men den resan är en annan berättelse.
